En promenad på väggen
Jag startade dagen med att lämna Madeleine på hennes skolan. Efter det tog jag och kameran en promenad. Jag gick på ställen som jag går/cyklar på varje dag, samt där jag aldrig har satt min fot förut. Så härligt att vandra och inte veta vart man hamnar. Det är ljuvligt fint här där jag bor. Nästan som en saga. Och Eton College är en enorm skola förresten, jag tror att jag aldrig någonsin kommer att få grepp om hur stort det är. Här är en del av den.
På min promenad hittade jag en liten bro som jag gick över.
På andra sidan bron var en liten ö med ett litet hus.
Jag gick över en annan bro och fortsatte gå. När fingrarna nästan frusit sönder, började jag äntligen känna igen mig igen. Jag började tänka på värmen inne i huset och kanske en kopp varmchoklad. Men så visade det sig att jag var inlåst/utlåst (?). På andra sidan staketet såg jag gatan som jag går på varje dag. Gatan som nu var långt borta. Jag kan ju inte en random kod till en random grind?! Tillslut hittade jag i alla fall en annan väg ut. Tuuuuuur det.
På hemvägen såg jag en människa på väggen. Det visade sig att den har varit där hela tiden, jag har alltså gått och cyklat förbi den minst 2 gånger om dagen och inte lagt mäke till den förut! Jag har till och med tagit foton utan att märka att den var där! (Såg jag nu när jag kollade igenom gamla bilder).
Efter promenaden blev det en fika på Costa med några nya bekantskaper. Inte helt fel det!