Q&A
Känner du att din engelska förbättras i mycket i England? (smittar deras dialekt en?)
Både jag och familjen märker en stor skillnad på min engelska sedan jag kom hit. Mycket handlar nog om osäkerhet, att man innan har varit rädd för att säga fel och därmed stammat fram en mening. Att man har mer självsäkerhet när man pratar nu liksom. Samtidigt som ens ordförråd har blivit mycket större. Man hör ord användas i meningar varje dag, det är en stor skillnad från glosförhören i skolan.
Det är svårt att själv höra om man har smittats av den brittiska dialekten. Men jag tror det tar längre tid än en månad. Däremot är det vissa ord som jag säger som dem. Som sagt, när man hör dem prata och säga vissa ord varje dag så tar man automatiskt efter det.
Får du pengar över av lönen som du kan ''spara''eller liknande eller tar det slut vid fikandet & aktiviteterna du gör själv/ med andra au pairer?
Detta beror helt på vad du gör! Veckorna i början då jag mest låg sjuk i min säng, så sparade jag lätt ihop en hel del pengar. Men det räcker att man åker in till London ett par gånger så försvinner det haha. Särskilt om man gillar shopping!! Jag tror det handlar mycket om vad man vill få ut av sin vistelse också. Jag åkte med inställningen att jag inte skulle sitta och snåla på min fickpeng, då en stor del varför jag åkte från början, var att jag ville upptäcka något nytt och hitta på så mycket som möjligt! Man får en bra chans till det när man åker som Au pair. Man har inte direkt några pengabekymmer, man behöver ju inte betala för mat eller för tak över huvudet! Man får (ca) 800-1000 kr (beroende på vad familjen erbjuder) i veckan som man kan göra i princip vad man vill med! Lyx! Jag har inte snålat men har ändå en del över i veckorna. Det går ju att spara lite pengar. Men jag skulle inte rekommendera att man åker som Au pair just för att spara pengar. Jag tror att det hade varit väldigt jobbigt att bo hos en främmande familj utan att hitta på saker, om inte varje dag, så åtminstone att ha något att se fram emot till helgerna. Vilket leder oss till nästa fråga.
Hur är det med hemlängtan?
Jag är en person som alltid har lidit av en extrem seperationsångest. När jag var liten hatade jag att rensa ut saker på mitt rum, särskilt gosedjur! De skulle jag sakna! Men om sanningen ska fram så har det gått så mycket bättre med hemlängtan här i England, än vad jag från början trodde att det skulle göra. Det är viktigt att försöka hitta på mycket, att ha saker att se fram emot. Att man fokuserar på något som man (förhoppningsvis) tycker är roligt och slutar tänka på hur det är där hemma i Sverige.
Jag läste mycket om tips och liknande om hemlängtan innan jag åkte. Men jag tycker att det är en så svår och inviduell sak. Jag läste t.ex. att man bara skulle Skypa med nära och kära en gång i veckan. För att annars skulle man sakna dem ännu mer om man påmindes om dem hela tiden. Men jag gör precis tvärtom. Skypar med någon nästan varje dag! Då är det nästan som att du är hemma och pratar med dem varje dag!
Klart att jag får vågor av saknad över mig, men då är det viktigt att man accepterar att man har hemlängtan. Det är dumt att trycka undan sina känslor, de kommer att komma fram förr eller senare ändå, fast mycket mer smärtsamma.