Jag glömmer vart vi var

För ett par månader sedan köpte jag en konsertbiljett för att gå och se Ben Howard. Det var tre år sedan som jag för första gången hörde hans låt "Keep your head up" och blev helt frälst. Jag köpte mig alltså en biljett när jag endast hade bott här i England ett par veckor. I dåläget kan jag inte påstå att jag direkt kände någon här, så jag planerade att gå ensam. Jag bokade för att ha något att se fram emot och längta till. Jag har många konserterfarenheter, däremot att gå själv på en - fanns inte med på min karta. Men vill man något otroligt mycket ska man inte låta det hindra en. Ibland kan det också vara riktigt nyttigt att umgås med sig själv. Särskilt när man befinner sig utanför sin trygghetslåda.
Däremot är delad glädje - dubbel glädje enligt mig. Igår när det var dags för konsert fick min fina vän Madeleine ett spontanryck och köpte en sistaminuten-biljett. Det blev så mycket bättre än förväntat och vi hade en fantastisk kväll med mycket fröjd! Ben var fantastisk och jag är kär i hans sångröst. Till min förtjusning spelade han min favvolåt Keep your head up. Hela publiken sjöng med och stämningen var på topp! Jag fällde till och med en tår. Allt var så fint och idag spelar jag upp just det där ögonblicket i mitt huvud om och om igen.
skriven
Låter som din helg varit kanon, det vill vi höra mer om😝 tack för postugglan, kom idag med solen 😋