All I was searching for was me
Kvällspromenaderna är det bästa. På vardagarna brukar jag ta med mig Pepper (och ikväll även min kamera), för en liten promenix innan solen går ner. Det är så sagolikt. Jag går runt och funderar på allt, på livet. Innan jag flyttade hit hade jag inte mycket tid för att bara umgås med mig själv och när jag väl hade det, så blev jag snabbt rastlös och dränkt av mina negativa tankar. Här är det annorlunda. Det är skönt att vara precis hur man vill, när man vill och vart man vill. Gå runt och upptäcka, titta på saker och faktiskt se.
Mycket har hänt sedan jag flyttade hit. Då syftar jag inte bara på allt som jag har hittat på här i England, som konserter och funnit fantastiska vänner. Utan främst min inre resa. Idag vågar jag göra saker som jag aldrig vågat drömma om tidigare. Det låter klyschigt, men det är så sant. Jag vågar möta och ta kontakt med främmande människor. Jag vågar prata engelska, trots att det ibland går lite knakigt. Jag vågar utmana mig och tro på mig själv.




Pepper som vanligtvis är svårfångad på bild.
skriven
Du har alltid varit en fantastiskt flicka så länge jag känt dig! Och nu en fantastisk självständig kvinna ❤️😉 goo goo Tintin 😜
Främlingar bits inte, har jag hört 😶